Förlossningsberättelse

Att sätta sig ner och skriva om sin förlossning är kul men samtidigt skrämmande, att kolla igneom sin journal som skrevs under dom timmar man hade det som värst och inte i stort sett viste något annat än smärtan. Jag hade så ont denna gång mycket pga att han tog tid på sig och detta kommer tillbaka i hjärnan och jag får ångest MEN samtidigt så vet jag att jag har fixat det...jag födde våran andra son trots hårt slitna timmar! Så nu ska jag så gott de går skriva ner min andra förlossningsberättelse......god läsning!

Lördagen den 11/10 så var vi som tidigare skrivet iväg på kalas och som tur va inte långt hemmifrån för ca kl.15.15 så gick mitt vatten när jag gick på toaletten. I chock undrar jag varför jag kissar så mycket och de tar aldrig stopp tills jag förstog att de var fostervatten. Lite halvt skakis går jag ut och berättar för Ante och sen resterande att de troligen är vattenavgång, en skräckslagen mamma/mormor tittar på mig tvärs över rummet då hon bara en halvtimma innan hade sagt att de skulle dra igång lördag kl.15.00.....haha ja de har hon fått höra ett ex antal gånger!
Går hem tar på mig binda och upptäcker även att de är lite blodblandat så ringer förlossningen som vill att vi kommer upp på en kontroll. Sagt och gjort hämtar jag Ante och vi lämnar Theodor hos mamma, går hem och tar med BB-väskan ifall att och åker upp till förlossningen. Jag har inga känningar alls av sammandragningar eller förvärkar utan mår som vanligt.

Väl uppe på förlossningen får vi komma in i ett undersökningsrum där dom konstaterar att de är vattenavgång och jag sätts på CTG i ca 30 minuter där dom kollar bebisens hjärtljud samt om jag får några känningar. Efter en halvtimma så konstaterar dom att bebis mår bra och eftersom jag inte känner något så fick vi åka hem med en ny tid för kontroll kl.8.30 dagen därpå om de inte skulle hända något innan dess.
Så vi åker hem till Theodor, beställer hem pizza då jag var så otroligt hungrig och låter timmarna gå. Kl.20.00 börjar jag få lite känningar som enkla sammandragningar varje kvart ungefär men för varje timme som gick då vart de tätare och starkare, strax innan kl 23 så ringer jag då de kommer 2-3 värkar inom 10 minuter men eftersom de fortfarande var hanterbara så fick jag stanna hemma med ordination att ta smärtsillande och försöka sova. Vi lägger oss men jag kan inte somna då värkarna vart allt starkare och tillslut hade jag så ont att jag ca 23.45 ringer igen och vi får åka upp, mamma kommer upp och tar Theodor.

 
Vi skrivs in kl.00.10 och får ett rum och jag sätts på ctg för att se hur värkarna är och ja tyvärr blir dom oregelbundrna och inte alls lika starka som hemma. Jag är öppen 3 cm och förlossningen räknas som startad.
Jag får efter frågan av barnmorskan akupunktur i värkförstärkande syfte kl.01.45 och även som smärtlindrande, lustgas blir ett måste vid 02.07 då de gett effekt och de blir allt tätare sammandragningar. mellan 02.30-03.00 så undersöks jag igen och är öppen 6 cm men sen tar de stopp. Allt starkare värkar men inget resultat under resterande timmar, jag får sterila kvaddlar som sätts i smärtlindrande syfte samt får ändra ställningar från att sitta på boll, pall på golvet och knä i sängen för att få bäcknet att vidga sig ännu mer. Får antibiotika i förebyggande syfte eftersom de gått ett par timmar sen vattenavgång och inte mycket har hänt och 05.40 får jag även värkförstärkandedropp då värkarna glesnar ännu mer. Undersöks igen efter 07.00 och är fortfarande öppen 6 cm så en plan läggs med morgonpersonalen som går på att jag ska få EDA då jag har så ont och behöver få vila lite då de inte verkar gå framåt iaf....då är kl.07.45 när jag får veta de. 
Men vid 08.00 så börjar jag känna starkare värkar och tryck neråt och då har jag nästan öppnad mig 10 cm så EDA var bara att skippa då jag kl.08.10 fick krystvärkar och var då öppen helt och efter 11 minuters krystande så föddes han, våran andra prins kl. 08.21! 
Med sina 4420gr och 54 cm så tog han oss med storm och jag var så glad och lättad efter den extremt jobbiga förlossning som jag haft. En liten krabat med höga toner och lika bedårnde som sin bror....vi var och är världens lyckligaste föräldrar ♥

 
 
Just i detta då när han kom så var de enda jag fick ur mig att han var större än Theo, jag var i sån chock då jag var i princip lika stor i sf måtten som med Theodor.....hur fick ungen plats? 
Han kom med näsan neråt så när huvudet var ute så vände dom honom uppåt innan resten av kroppen kom ut i värken därefter och i o med det sprack jag ännu en gång, smärtan var hemsk när jag syddes men jag var så glad och lycklig efter en lååång natt att jag inte kunde annat än att le iaf ♥

 
Vid 10.30-11.00 nån gång så kom gratttisbrickan in och jag skulle fått åka hem vid 14.30 om de inte varit så att barnläkaren bedömde att han var stor för sin ålder, Leon är född i v.39+2 och vägde nästan 4.5kg samt var 54cm lång och dom var oroliga att blodsockret skulle sjunka i o med det så jag blev övertalad mot min vilja att vara kvar en natt. Sjukhusrädsla var inget jag fick tänka på när min sons hälsa var så mycket viktigare!
Ante åkte hem innan barnläkaren skulle komma för att äta och hämta Theodor, Theodor brydde sig inte alls om sin bror i början. Tittade lite på honom men vågade inte hålla och klappa förens 2-3 dagar senare när vi fått komma hem och landa ♥

Jag är så glad och tacksam för 2 friska små prinsar och att få 2 helt olika förlossningar var på ett sätt kul och spännande då de alltid är kul med nya erfarenheter och de stämmer verkligen.....att ingen förlossning är den andra lik!

 

Vardag igen

Så var de bara jag och Leon hemma, Theodor är på dagis och Ante jobbar. Sitter och tittar mig omkring i våran något inte så städade lägenhet men de tänker jag skita fullständigt i iaf idag, jag ska passa på att vila och njuta av den tystnad som är förutom när Leon gör väsen utav sig vilket är inte så ofta som sin storebror ;)
Leon är idag 16 dagar "gamal" och jag förstår inte vart dessa 2 veckor tagit vägen? Känns som han kom igår men ändå som att han alltid funnits hos oss.....de har han ju iofs nästan 9 månader i min mage!
Igår hde vi första BVC besöket då våran bvc-sköterska hade semester förra veckan och den andra var sjuk när vi väl bara skulle upp och väga lilleman. Vi var uppe i onsdags förra veckan bara för att få en vikt samt de andra måtten av distriktsköterskan och då såg de ut att gå uppåt sakta då vågen stannade på 4030gr. Men igår så gav de resultat och han väger nu 4180gr och är 55.5cm lång! :)
Minskar lite på ersättningen då jag fått mer i brösten och inom en snar framtid hoppas jag kunna amma helt.....happy mama!
Igår var även Leon med till öppna förskolan första gången utanför magen o jag var även helt själv med grabbarna och de gick jätte bra. Theodor är ju så van att vara där och känner sig jättetrygg hos Kerstin och Gunilla att de inte var några problem alls för mig att sitta o amma Leon då han förstog o lekte eller gick till någon av dom :)

 
Vet att bloggen är inte så aktiv men vill ni följa våran vardag så finns instagram där jag heter EmmaLiiv
Dessutom är förlossningeberättelsen snart färdig.....håll ut! :)

Kram på er! 

Bebisbubbla

Nej nu har jag hållt er på halster länge nog, hej på er!
Denna bebisbubbla som vi levt nu i 11 dagar är verkligen underbart och vill inte att den ska ta slut, men Theodor har nu gått första veckan på dagis och han är så glad att vara tillbaka samt att Antes pappadagar snart är slut. Verkligheten smyger sakta men säkert på en igen!
Vi mår bra, lilleman har haft lite problem att gå upp i vikt igen men de går sakta uppåt, kombinerar ammning och ersättning som jag även fick göra med Theodor och de verkar funka även på lillebror så de är jätteskönt. Nöjd bebis ger nöjda föräldrar...speciellt mamma! :)
Vi är helt innerligt förälskade i våran nya familjemedlem, stora som små. Våran andra prins har fångat våra hjärtan precis som sin bror gjorde och storebror är så stolt och pratar så fint med sin bror och vill hjälpa o hålla lillebror. Mammahjärtat smälter och jag blir så stolt över våran stora och duktiga kille ♥


Vagnen invigdes för lite mer än 1 vecka sen och båda pojkarna älskar den och lika så deras föälrdrar.....att vi kunde träffa så rätt gällande Theodor och ståbrädan! Förälske från första stund :)

 
Hur mår mamman då? Jo jag mår så mycket bättre än efter förlossningen med Theodor! Jag har inte lika ont och blöder mindre samt känner mig piggare, att de kan vara så olika! Jag sprack även med Leon så samma visa gällande läkning som med Theodor MEN jag känner inte av de lika mycket vilket är super skönt! :)
Jag kan få på mig mina vanliga byxor igen och magen sjunker sakta men säkert ihop!

Bild från idag, längtar till jag kan börja träna bort degklumpen!
 
I framtiden så ska en förlossningsberättelse komma upp men sålänge får ni nöja er såhär. Nu ska jag käka lite och sen väcka Leon för mat och även Ante då vi har tid för hörseltest på lilleman kl.13.30 innan vi hämtar Theodor....kram på er ♥