Förlossningsberättelse

Att sätta sig ner och skriva om sin förlossning är kul men samtidigt skrämmande, att kolla igneom sin journal som skrevs under dom timmar man hade det som värst och inte i stort sett viste något annat än smärtan. Jag hade så ont denna gång mycket pga att han tog tid på sig och detta kommer tillbaka i hjärnan och jag får ångest MEN samtidigt så vet jag att jag har fixat det...jag födde våran andra son trots hårt slitna timmar! Så nu ska jag så gott de går skriva ner min andra förlossningsberättelse......god läsning!

Lördagen den 11/10 så var vi som tidigare skrivet iväg på kalas och som tur va inte långt hemmifrån för ca kl.15.15 så gick mitt vatten när jag gick på toaletten. I chock undrar jag varför jag kissar så mycket och de tar aldrig stopp tills jag förstog att de var fostervatten. Lite halvt skakis går jag ut och berättar för Ante och sen resterande att de troligen är vattenavgång, en skräckslagen mamma/mormor tittar på mig tvärs över rummet då hon bara en halvtimma innan hade sagt att de skulle dra igång lördag kl.15.00.....haha ja de har hon fått höra ett ex antal gånger!
Går hem tar på mig binda och upptäcker även att de är lite blodblandat så ringer förlossningen som vill att vi kommer upp på en kontroll. Sagt och gjort hämtar jag Ante och vi lämnar Theodor hos mamma, går hem och tar med BB-väskan ifall att och åker upp till förlossningen. Jag har inga känningar alls av sammandragningar eller förvärkar utan mår som vanligt.

Väl uppe på förlossningen får vi komma in i ett undersökningsrum där dom konstaterar att de är vattenavgång och jag sätts på CTG i ca 30 minuter där dom kollar bebisens hjärtljud samt om jag får några känningar. Efter en halvtimma så konstaterar dom att bebis mår bra och eftersom jag inte känner något så fick vi åka hem med en ny tid för kontroll kl.8.30 dagen därpå om de inte skulle hända något innan dess.
Så vi åker hem till Theodor, beställer hem pizza då jag var så otroligt hungrig och låter timmarna gå. Kl.20.00 börjar jag få lite känningar som enkla sammandragningar varje kvart ungefär men för varje timme som gick då vart de tätare och starkare, strax innan kl 23 så ringer jag då de kommer 2-3 värkar inom 10 minuter men eftersom de fortfarande var hanterbara så fick jag stanna hemma med ordination att ta smärtsillande och försöka sova. Vi lägger oss men jag kan inte somna då värkarna vart allt starkare och tillslut hade jag så ont att jag ca 23.45 ringer igen och vi får åka upp, mamma kommer upp och tar Theodor.

 
Vi skrivs in kl.00.10 och får ett rum och jag sätts på ctg för att se hur värkarna är och ja tyvärr blir dom oregelbundrna och inte alls lika starka som hemma. Jag är öppen 3 cm och förlossningen räknas som startad.
Jag får efter frågan av barnmorskan akupunktur i värkförstärkande syfte kl.01.45 och även som smärtlindrande, lustgas blir ett måste vid 02.07 då de gett effekt och de blir allt tätare sammandragningar. mellan 02.30-03.00 så undersöks jag igen och är öppen 6 cm men sen tar de stopp. Allt starkare värkar men inget resultat under resterande timmar, jag får sterila kvaddlar som sätts i smärtlindrande syfte samt får ändra ställningar från att sitta på boll, pall på golvet och knä i sängen för att få bäcknet att vidga sig ännu mer. Får antibiotika i förebyggande syfte eftersom de gått ett par timmar sen vattenavgång och inte mycket har hänt och 05.40 får jag även värkförstärkandedropp då värkarna glesnar ännu mer. Undersöks igen efter 07.00 och är fortfarande öppen 6 cm så en plan läggs med morgonpersonalen som går på att jag ska få EDA då jag har så ont och behöver få vila lite då de inte verkar gå framåt iaf....då är kl.07.45 när jag får veta de. 
Men vid 08.00 så börjar jag känna starkare värkar och tryck neråt och då har jag nästan öppnad mig 10 cm så EDA var bara att skippa då jag kl.08.10 fick krystvärkar och var då öppen helt och efter 11 minuters krystande så föddes han, våran andra prins kl. 08.21! 
Med sina 4420gr och 54 cm så tog han oss med storm och jag var så glad och lättad efter den extremt jobbiga förlossning som jag haft. En liten krabat med höga toner och lika bedårnde som sin bror....vi var och är världens lyckligaste föräldrar ♥

 
 
Just i detta då när han kom så var de enda jag fick ur mig att han var större än Theo, jag var i sån chock då jag var i princip lika stor i sf måtten som med Theodor.....hur fick ungen plats? 
Han kom med näsan neråt så när huvudet var ute så vände dom honom uppåt innan resten av kroppen kom ut i värken därefter och i o med det sprack jag ännu en gång, smärtan var hemsk när jag syddes men jag var så glad och lycklig efter en lååång natt att jag inte kunde annat än att le iaf ♥

 
Vid 10.30-11.00 nån gång så kom gratttisbrickan in och jag skulle fått åka hem vid 14.30 om de inte varit så att barnläkaren bedömde att han var stor för sin ålder, Leon är född i v.39+2 och vägde nästan 4.5kg samt var 54cm lång och dom var oroliga att blodsockret skulle sjunka i o med det så jag blev övertalad mot min vilja att vara kvar en natt. Sjukhusrädsla var inget jag fick tänka på när min sons hälsa var så mycket viktigare!
Ante åkte hem innan barnläkaren skulle komma för att äta och hämta Theodor, Theodor brydde sig inte alls om sin bror i början. Tittade lite på honom men vågade inte hålla och klappa förens 2-3 dagar senare när vi fått komma hem och landa ♥

Jag är så glad och tacksam för 2 friska små prinsar och att få 2 helt olika förlossningar var på ett sätt kul och spännande då de alltid är kul med nya erfarenheter och de stämmer verkligen.....att ingen förlossning är den andra lik!

 

Lillebror!

Hej på er, har velat uppdatera i flera dagar nu men inte funnit varken tid eller ro att sätta mig ner och skriva dessa rader förens nu. Blev minst sagt en händelserik helg....mer än vi hoppats på!
I lördags kl.15.15 gick vattnet och i söndags den 12:e oktober kl.08.21 så föddes våran andra prins, Theodors lillebror Leon kom till världen med sina 4420gr och 54 cm ♥

 
En underbar liten varelse som tagit oss alla med storm och fyllt våra hjärtan med mer kärlek! Theodor var avvaktande i början men efter att vi fått komma hem i måndags så har de blivit mer självklart för honom att Leon är bebisen vi väntat på, så nyfiken han är på honom o vill gärna hjälpa till om han kan....världens finaste storebror ♥
Skriver mer om förlossningen i ett annat inlägg senare men för att vara kortfattad så tog de längre tid från att vi kom in till han var ute än både vi och barnmorskorna trott då jag öppna mig rätt fort de första 2 timmarna och sen tog de stopp....men efter mycket slit, smärta och framförallt ett jävlar anamma så klarade vi de för ja utan Andreas så hade jag gett upp ♥

 

Välkommen till världen Leon ♥
 

v.40 (39+0)

 
Åh äntligen går vi in i denna vecka och förhoppningsvis den sista graviditetsveckan! Vi får se helt enkelt om de blir någon bild i v.41 som de blev med Theodor :)
Jag mår som vanligt och räknar mest ner dagarna nu, är tung och har ont i bäcken samt ryggen till o från. Sammandragningar och svullna fötter + händer.....hur mycket jag än vill njuta av sista tiden som gravid är de tyvärr rätt svårt när jag har så ont som jag har oftast. De jag njuter allra mest av när jag kan är bebis rörelser och bebismagen, snart finns den inte där mer och de är ju då jag kommer sakna den som mest! ♥

I övrigt idag är de äntligen fredag vilket som vanligt betyder att vi har en helg utan jobb och tidiga mornar hela familjen, vi har ett litet kalas inplanerat imorgon men annars blir de en lugn helg om inte bebben bestämmer sig för att komma ut! Man kan ju alltid hoppas ^^

Snart är ni 2 ♥